Härom veckan fick Högskolan Väst en förfrågan från och inbjudan till Kosteröarna. Kosteröarna står inför betydande problem och efter två somrar med pandemin står det klart i all dramatisk tydlighet att konceptet ”magnet för turism” (där 90 procent av turisterna är norrmän) inte är hållbart.

750 fastigheter, varav enbart 150 är använda året runt, är ingen hållbar utgångspunkt heller för en ö som vill vara en boplats året runt med skola och vård. En skola med sju elever i har begränsade framtidsutsikter. Dessutom är det svårt att spela fotboll med sju spelare, som någon sa… Vill man locka helårsboende till ön, så hindras det av de extremt upptrissade priserna för boendet. Men Ostronodlingen (Ostrea) behöver arbetskraft i alla fall. Och hur går det med vatten och avlopp när det redan idag behövs reningsverk för att försörja öarna med dricksvatten?

Alla dessa frågor och många fler diskuterades när Ulrika Lundh Snis, Per Assmo och jag en heldag fick möta representanter för Koster, Kosters Framtid, Ostrea, Kosterhavets Nationalpark och Strömstads kommun samt två studenter från Koster. Programmet hette ”Koster som experimentarium för hållbar utveckling. Working together – learning together”. En nyckelroll i evenemanget har Hanne Smidt Södergård, Senior Advisor European University Association som sedan flera år tillbaka arbetar för Högskolan Väst. Vi diskuterade hur Kosteröarna skulle kunna bli testbädd för hållbar samhällsutveckling i glesbygden, att vi kan använda högskolans mastersprogram i Arbetsintegrerat lärande för studentarbeten där problem- och frågeställningarna kartläggs och formuleras.

Caset Kosteröarna passar klockrent in i de tankar och det arbete som redan är påbörjat på högskolan. Före sommaren gav jag nämligen Lena Lindhé och Andréas Sülau i uppdrag att utreda förutsättningarna och möjligheterna för en Societal och en Industrial Impact HUB West. En sådan HUB är en samverkansplattform där högskolan, olika aktörer i samhället inklusive industri, tjänstemän, politiker, regionutvecklare och medborgare möts för att formulera större samhällsutmaningar som långsiktigt ska lösas gemensamt. För att åskådliggöra storleksordningen av problemen som jag tänker mig skulle kunna behandlas där, brukar jag exemplifiera med det faktum att Trollhättan är Sveriges mest segregerade kommun. Det borde väl alla ovan nämnda aktörer ha ett intresse av att angripa. Där borde finnas mycket stoff för mångdisciplinär forskning, utbildning och innovationer. Utredningen pågår och förväntas vara klar sommaren 2022.

Kosteröarna kan bli ett riktigt case för idédriven innovation: en frågeställning som adresserar hållbarhetsutmaningar i alla dimensioner och i en storleksordning som kräver en långsiktig samordning och resurssättning från alla håll. Men framför allt kräver det ett samordnat engagemang från många aktörer; från regionen, delregionen och kommunen. Frågan är ställd till Högskolan Väst och den hade inte kunnat komma en bättre tidpunkt. En tidpunkt där vi planerar för Impact HUB West och, framför allt, en tidpunkt där alla hållbarhetens alarmklockor ringer.

Som rektor för en högskola som vill vara en ”aktiv samhällsaktör” är jag glad att våra partners i regionen mer och mer ser och utmanar oss som samverkanspartner. Det är mer än välkommet!