Övrigt, Samhällsaktör

End this senseless war!

Idag deltog jag på en manifestation med anledning av händelserna i Ukraina. Här är mitt tal på torget i Trollhättan den 5 mars 2022.

” – Jag vet inte vad jag ska berätta … om döden eller kärleken? Eller är det sak samma … om vad?”

De här frågorna ställs i boken ”Bön för Tjernobyl. Krönika över framtiden. Utopins röster”. Dess belarusiska författare Svetlana Aleksijevitj (1948) räknas som den samtida ryska litteraturens främsta företrädare. Hon fick Nobelpriset i litteratur år 2015 – ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid.” När hon tog emot priset sade hon så här:

”Jag har tre hem: mitt belarusiska hemland – där min far föddes och där jag själv levt hela mitt liv – Ukraina, min mors hemland, där jag föddes, och så den stora ryska litteraturen, som jag inte kan föreställa mig att vara utan. De är mig alla kära. Men att i vår tid tala om kärlek är svårt.”

Hennes tre hem ligger idag i ett brutalt krig med varandra. Svetlana Aleksijevitj förkroppsligar med andra ord ett dilemma som uppstår när broderfolk börjar bekriga varandra. Och hon är inget undantag! Det finns många människor i den regionen som har nära och kära över landsgränserna.

Att prata om kärlek till Belarus eller den ryska kulturen efter torsdagen den 24 februari i år torde vara ännu svårare än tidigare. Den 24 februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina, och makthavaren i Belarus försäkrade sin och sitt lands solidaritet med den ryska aggressionen.

Rysslands agerande är ett brott mot mänskligheten, mot internationell folkrätt och en attack mot den europeiska säkerhetsordningen. Människor dör, skadas och svälter – fullständigt meningslöst! Offren är både civila och militära och det är viktigt att konstatera att den ryske makthavaren ljuger när han säger att inga civila mål beskjuts eller har beskjutits.

Det som däremot är sant, är följande: Föräldrar förlorar sina älskade barn. Barn förlorar sina älskade föräldrar. Familjer förlorar sina kära anhöriga även i det som nu blivit explicita fiendeländer. Kvinnor förlorar sina älskade män, män förlorar sina älskade kvinnor.

” – Jag vet inte vad jag ska berätta … om döden eller kärleken? Eller är det sak samma … om vad?”

Jag tycker så här:

– Det vi ska berätta om är att krig alltid är meningslöst – och ingenting annat.

– Det vi ska berätta om är att den ryska krigsretoriken är lögn – och ingenting annat.

– Det vi ska berätta om är att Ryssland skall sluta sitt krig omedelbart – och ingenting annat.

– Det vi också ska berätta om är att alla som nu måste fly kriget och sitt land kommer att tas emot med öppna armar och varm famn hos oss och våra europeiska vänner.

– Det vi också ska berätta om är att vi vet att det finns många hjältar i Ryssland som vågar protestera mot sin egen regim, med livet som insats. De är också våra europeiska vänner.

– Det vi också ska berätta om är att vi i Sverige inte bara hissar flaggor och samlas och håller tal utan att vi tillsammans med våra europeiska vänner går i handling när det gäller att vara solidariskt och medmänskligt.

Svetlana Aleksijevitj’s bok heter ”Bön för Tjernobyl. Krönika över framtiden. Utopins röster”. Den bok som vi skriver här idag på torget i Trollhättan heter: ”Bön för Ukraina. Krönika över framtiden utan alla dessa Bloodymir Putins. Utopins röster vill frihet och frid.” Det är vad vår bok heter.

Som rektor för Högskolan Väst har jag å myndighetens vägnar redan den 24 februari å det skarpaste fördömt Rysslands invasion av Ukraina. Högskolan Väst har många internationella relationer och vi håller kontakt med vårt vänskapslärosäte i Ukraina även och just i dessa dagar. Vi har dagligen kontakt med forskare där, och de medverkar digitalt i våra seminarier. Det är viktigt att vi bidrar till en så korrekt information som möjligt i en tid av krig och desinformation som en del av propagandakriget. Det är viktigt att direkt berörda kommer till tals och detta är möjligt så länge det finns modiga forskare i Ukraina vars röster vi kan se till att bli hörda i vår region, till exempel genom högskolans nätverk.

Vi har möjligheten, friheten och förmånen att kunna samlas här idag och ge uttryck för våra tankar och värderingar. Men historien visar gång på gång, och så även nu, att fred och frihet inte kan tas för givet. Utan det är något vi alltid måste stå upp för och försvara, för att inte hamna i en sådan uppgivenhet och förtvivlan som gör att även vi säger:

” – Jag vet inte vad jag ska berätta … om döden eller kärleken? Eller är det sak samma … om vad?”

Нет войне, Путин! End this senseless war!

Be the First to comment.