Jag brukar hälsa våra studenter välkomna bland annat genom att hänvisa till att dagens utmaningar är komplexa och globala. Och att vi därför behöver internationella perspektiv, mångfald och mångdisciplinära arbetssätt och ”panoramic ability” i utbildning och forskning. Det vill säga vi måste tänka out of the box, crazy enough och globalt. Jag har skrivit om detta även i mina krönikor i TTela.

Den pandemin som vi upplever är global. Den är global på ett sätt som ingen önskar sig globaliteten ska vara på. Men det är ett faktum. Och det är också ett faktum att det på olika håll uppstår en längtan tillbaka till tider, där globaliseringen inte var märkbar på det sättet. Där en kontinent inte påverkades av det som hände på en annan kontinent. Åtminstone inte på det uppenbara sättet.

Men. Det sker vändningar i dagens kriser, till exempel i form av ett nytt presidentskap i USA (Joe Biden och Kamala Harris) och i gestalt av hoppet av ett nytt vaccin – dessa vändningar hade inte kommit utan globalisering. Även om det inte finns en frälsning från komplexiteten, och den bör heller inte finnas, ty i komplexiteten ligger även ansatserna till lösningar, skriver det tyska veckomagasinet DER SPIEGEL (Nr. 47/14.11.2020, s. 10).

Och så fortsätter veckomagasinet: Det krävdes en äldre vit man med irländska rötter och en yngre kvinnlig vice med jamaikanska och indiska rötter för att sittande presidenten skulle förlora valet. Forskningen runt vaccinet är ett resultat av internationella nätverk. Ett tyskt-turkiskt par grundade Biontech och en US-farmakoncern säkerställer att flera hundra miljoner doser kan produceras. Detta visar hur fruktbart diversitet är.

Att hantera komplexitet kräver både extrem specialisering men även ”panoramic ability”: att se övergripande sammanhang och vara lite bildad i många frågor samt att ha gedigna generiska kunskaper. Vi behöver veta tillräckligt mycket för att kunna genomskåda globalitetens svarta sidor, arrogansen bland de som är globalitetens vinnare.

Att inom storstäderna prata om diversitet, men inte lämna storstädernas och den internationellt nätverkande eliten i storstäderna, det är förmodligen en av orsakerna som ledde fram till Trumpismen, skriver DER SPIEGEL. Kanske måste vi lägga till ett ord till utöver ”panoramic ability”: vi måste bli trovärdiga och hederliga. Det betyder att vi har ett särskilt ansvar för de som lever utanför storstäderna (den globaliserade eliten) och långt ifrån platser där högre utbildning och forskning finns. Vi som jobbar inom akademin har ett särskilt ansvar för att se till att vår utbildning och forskning blir tillgänglig för fler och i hela landet. Detta är till syvende och sist en fråga om demokrati!