Behovet av högre utbildning i Sverige och de globala utmaningarna

Så var det dags igen: den 9 augusti kommer Alvesson i DN med sina i princip kända åsikter om högskoleutbildningar – kontra universitetsutbildningar, kontra yrkesutbildningar, kontra hantverksutbildningar, kontra kvalitet, kontra att det var bättre förr. Förr, det vill säga den gamla goda tiden där bara ett (givet) litet klientel fick tillgång till en universitetsutbildning och där hantverket blomstrade och var attraktivt och uppskattat. Inte så mycket uppskattat dock att det var bra betalt jämfört med de yrken som krävde universitetsutbildning, men det ordar Alvesson inte om. Inte heller går han in på att det på den tiden fanns relativt få kvinnliga studerande och än färre kvinnliga professorer på universiteten. Att han inte nämner yrkeshögskolorna i sin debattartikel är också anmärkningsvärt.

Däremot bjuder han på lite ofrivillig komik den här gången genom förslaget att satsa på att göra om (några) universitet till högskolor (igen): för det är ju en satsning som enbart kan komma befintliga universitet till godo. Eller? Fast det skulle ju i slutändan gynna de då ”rehögskoliserade” lärosätena trots att Alvesson och Kungliga Vetenskapsakademin (SvD debatt 24/5-2021) är rörande eniga om att man inte borde satsa pengar på högskolor. Jag kan nämna att forskare från Högskolan Väst med sin expertkompetens inom termisk sprutning bidrar till byggandet av ESS i Lund, en av de två största forskningsanläggningarna i Sverige. När man i Lund vände sig till ett universitet i USA för att få hjälp med den expertkompetens som är av stor betydelse för anläggningen fick man från amerikanskt håll frågan tillbaka varför man inte vände sig till Högskolan Väst i Trollhättan där det finns världsledande kompetens på området. Lite kuriosa, att en högskola i Sverige är delaktig i byggandet av ESS på rekommendation av utländska universitet. Det säger en hel del om högskolornas forskningskvalitet som vissa i Sverige också ifrågasätter gång på gång. Samtidigt som den är erkänd internationellt.

Högskolan Väst i Trollhättan uppfyller ambitiösa mål vad gäller antalet anställning av kvinnliga professorer. Högskolan Väst och Högskolan i Kristianstad ligger i topp vad gäller antagning och examination av studenter från icke studievana miljöer. Många av Sveriges högskolor arbetar med profilering inom ingenjörsvetenskapliga områden (KK-miljöer) och erövrar genom samverkan med industrin minst lika mycket eller ett högre forskningsanslag än det de får från staten. Samt bidrar genom samverkan till implementering av hållbara lösningar. Landets högskolor är en verklig lönsam och hållbar satsning för Sverige i olika avseenden, kan och borde man tycka. Universitetskanslersämbetets nationella kvalitetsgranskningar ger vid handen att utbildningarna vid landets högskolor håller minst lika bra kvalitet som vid universiteten.

Yrkena idag, exempelvis de inom vården, kräver gedigna kunskaper, helst i flera ämnen, och inte minst generiska kunskaper eftersom de utvecklas och digitaliseras i snabb takt. Industrin ropar efter väl- och högskoleutbildad personal. Att i ett sådant läge argumentera för mindre forskningsanknuten utbildning är rent av obegåvat. Sveriges internationella konkurrenskraft beror till stor del på kunskapsförsprånget. Det som krävs framöver är en utbyggnad av högre utbildning som understöd för allas livslånga lärande samt även en kraftfull adressering av hållbarhet och etik i samtliga utbildningar. På den punkten har alla och även de mest elitistiska lärosäten helt uppenbarligen misslyckats de senaste 100 åren. Annars hade vi inte behövt läsa och förhålla oss till den mer än alarmerande FN-rapporten Röd flagg för mänskligheten, som även den publicerades den 9 augusti 2021.

Med detta sagt hälsar jag er alla välkomna till en ny termin och till vårt viktiga uppdrag – att göra utbildning tillgänglig för fler och fortsätta vara ett lärosäte som förändrar världen!

Be the First to comment.