Arbetsintegrerat lärande, AIL, Forskning, Samhällsaktör, Samverkan

Intensiva dagar i Almedalen

Nyss hemkommen från Visby kan jag konstatera att det är omöjligt att sammanfatta mina dagar i Almedalen utan att nämna det fruktansvärda mordet på Ing-Marie Wieselgren. Mina tankar går naturligtvis till hennes anhöriga.

Det blev två intensiva dygn i Almedalen, där jag deltog i fyra seminarier anordnade av TCO, KK-stiftelsen, SUHF och SFS & SUHF. Seminarierna handlade om angelägna ämnen som omställningsstöd, livslångt lärande, politikens och näringslivets krav på högskolor och universitet och den akademiska friheten.

Budskapen jag försökte förmedla var följande:

Samverkan med industri och offentlig sektor
Ja, men hellre samverkan i samhället än med samhället. Högskolorna är en del av samhället!

Ja, men inte som leverantör för beställningar från olika aktörer, utan hellre ett gemensamt kunskapsbygge!

Ja, men högskolor och universitet är inte de enda utbildningsanordnarna. Vi behöver bygga ett hållbart ekosystem för livslångt lärande där olika utbildningsanordnare gör avstämda insatser som kompletterar varandra och gör valideringen enkelt för att den är tänkt in från början i ett sådant ekosystem.

Och ja, omställningsstödet är en bra katalysator och tänkt åt rätt håll, men det vore bättre att man utbildar sig medan man är kvar på jobbet på deltid. Så inte ”ta ledigt från jobbet för omställning” utan göra det medan man arbetar.

Akademisk frihet
Ja, självklart. Bra att den akademiska friheten för utbildningen är stipulerat i högskolelagen. Det räcker med det och det behövs inte fastslås i grundlagen, där den akademiska friheten är formulerat för forskningen.

Det är även viktigt att jobba vidare med studenternas frihet. Studenterna skulle genom detta kunna få större valmöjligheter och “äga” sina utbildningar. Studiernas eller studenternas frihet borde stipuleras i högskolelagen.

Den akademiska friheten är inte till för att skydda enbart dem som redan är i akademin – genom att formulera studenternas eller studiernas frihet i högskolelagen finns det en chans att låta alla som vill bli en del av den akademiska friheten. Även de som står utanför akademin.

Livslångt lärande
Vi har en hel del arbete kvar när det gäller bygget av ett inkluderande ekosystem för livslångt lärande. Vi behöver samverka med andra aktörer som andra lärosäten, yrkeshögskolor, folkuniversiteten, lärcentra, arbetsförmedling, fackliga organsiationer och så vidare. Vi behöver skapa ett smidigt antagningssystem och ett enklare sätt för validering. Arbetsintegrerat lärande är en viktig fördel som måste bli mer accepterat och konceptualiserat över hela landet. Vi behöver en sorts KK-stiftelse för offentlig sektor och tjänstesektor.

Synen på högskolor och universitet
Vi behöver en bottenhögskola för alla! Jag tror utbildningsminister Anna Ekström gillade idén när hon nu ändå hade nämnt Fridtjuv Berg (1851-1916) som sin föregångare i ämbetet och som ju hade kämpat för en “bottenskola för alla”.

Vi står inför en kulturell förändring av synen på högskolor och universitet. “Open science” på riktigt kan inte betyda något annat än att vi måste öppna upp våra lärosäten än mer. Vi måste samtidigt se till att vi värna den vetenskapliga kvaliteten i allt vi gör men det betyder inte att en öppning av högskolorna och en “bottenhögskola för alla” sänker kvaliteten. Den kritiken fick ju redan Fridtjuv Berg stå ut med när han argumenterade för en bottenskola för alla i en tid då 50 procent av befolkningen som vi idag skulle anse vara i skolpliktig ålder inte ens var skrivna i en folkskola.

Vi måste se alla människor i vuxen ålder som möjliga studenter som vill och kan bidra till ett gemensamt, internationellt kunskapsbygge. Det är upp till akademin att se till att det bygget uppfyller akademins högställda kvalitetskrav.

Be the First to comment.